I skogarna öster om Vättern står detta vattenkraftverk. Väl på plats undrar man dels var vattnet kom ifrån och vart det tog vägen efter kraftstationen. Men på baksidan hittar man resterna av trätuben upp till sjön som ligger en bra bit bort och nedströms finns resterna av en å som leder bort från kraftverket. Invändigt är kraftverket hyfsat intakt, trots att det inte varit i drift på länge.
Ett av de mer säregna transformatortornen jag sett. Det är inte speciellt stort och det är framförallt mobilt. Det står vid kanten av en bränntorvtäkt från 1940-talet och den har nog inte varit idrift sedan 1952. Materialet det är byggt av är masonit och trä med vissa detaljer i metall, bla kantskoningar. Ett under att det klarat tidens tand så bra ändå…65 år sedan den förmodligen togs ur drift:
I stadsdelen Pere i södra Tampere/Tammerfors finns detta magnifika transformatortorn, som dessutom är i drift fortfarande. Ett liknande står även vid ett köpcenter i de södra delarna av staden, gissningsvis av samma arkitekt/konstruktör.
Där står den majestätisk…på City-Markets parkering i Turtola i Tampere/Tammerfors. Förmodligen en standardmodell som byggdes kring 1920. Ett mycket likt detta står i Pere i Pirkkala bara en liten bit bort och eventuellt ett vid Idesjärvi strax norr om detta.
I Essunga kommun i Västergötland har tornen stått tätt och många finns fortfarande kvar enligt den Kulturhistoriska byggnadsinventering som utförts av Västarvet under 2012. Då var detta torn vid Fåglums kyrka fortfarande i drift. Hålstenskyrka kallas denna torntyp i dessa trakter
Det står där alldeles bredvid väg 150 (gissningsvis gamla E20) mitt på Själland i Danmark.
Enligt ’MH’ i FB-gruppen ’Transformatortårne i Danmark’: Seas station nr 192 Sigersted tegelfabrik. Det var är en typ I från 1920. Den har tagits ur drift i december 2005, då den ersattes av ett Siemens ha5, som står en bit till vänster, utanför bilden.
Det regnar som på film…rakt in i objektivet dessutom. Det vackra tornet ligger förövrigt mitt på Själland i Danmark.
I Valdemarsvik längst in i den långa viken vid Östergötlands ostkust, finns ett magnifikt transformatortorn. Det står uppe i en brant bergssluttning bakom de centrala industribyggnaderna, som idag har helt andra användningsområden. Här fanns tidigare bla Skandinaviens största garveri som drevs av Lundbergs och efter att det lagts ner, furumöbeltillverkning från början av 1960-talet, även det Skandinaviens största; NC-möbler. Allt detta i lilla Valdemarsvik med knappa 3000 invånare. Elektrisk gatubelysning fick man 16 november 1917.
Mitt på Tornby industriområde och numera köpcenter står ett tegeltorn. Byggt 1933.
Härligt att kunna få med både transformatortorn, rundloge och slaggstensladugård i samma bild…i solnedgång. Byggt 1920…gården ligger öde och övergiven idag.
Året är 1897 och det här med att överföra elektricitet över längre avstånd är fortfarande nytt och flera olika system provas. Fivelstad fick sin elektricitet från Holms kraftstation i Motala ström och kvarnen här är förmodligen Sveriges första eldrivna kvarn. Och överföringen med en tvåfas-ledning är förmodligen även den unik. Tidigare hade man haft enfas-system. Fivelstad kvarn byggdes om till trefas 1909.
Ett av två transformatortorn, som är konverterad till bostad, inne i Linköping. Ett studiebesök skulle vara minst sagt spännande…
1922 övertog Linköpings stad, Linköpings Elektriska Kraft och Belysnings AB. De gamla transformatorstationerna var då inrymda i förhyrda källarlokaler runtom i staden. De flesta av dessa var redan 20 år gamla och det var dels dags för lite förnyelse och så ville man komma bort från osäkerheten i de hyrda lokalerna.
Arkitekten Axel Brunskog fick i uppdrag att ta fram några standardtyper på transformatorstationer och mellan 1922 och 1926 byggdes 11 stycken, varav fyra finns kvar. (källa: Gunnar Elfström/Göran Billeson)
Ett av två transformatortorn, som är konverterad till bostad, inne i Linköping. Ett studiebesök skulle vara minst sagt spännande…
1922 övertog Linköpings stad, Linköpings Elektriska Kraft och Belysnings AB. De gamla transformatorstationerna var då inrymda i förhyrda källarlokaler runtom i staden. De flesta av dessa var redan 20 år gamla och det var dels dags för lite förnyelse och så ville man komma bort från osäkerheten i de hyrda lokalerna.
Arkitekten Axel Brunskog fick i uppdrag att ta fram några standardtyper på transformatorstationer och mellan 1922 och 1926 byggdes 11 stycken, varav fyra finns kvar. (källa: Gunnar Elfström/Göran Billeson)